Om början
Bykistons mångårige manusförfattare Martin Nordman skrev år 1994 så här om hur teaterverksamheten fick sin början:
Inköpet av Arstugården och dess renovering samt utgifterna för författare, tryckning och utgivning av Petalax Historia ställde stora krav på hembygdsföreningens verksamhet och ekonomi. Efter omfattande diskussioner om hur allt detta skulle finansieras, togs år 1981 de första stapplande stegen mot målet att som friluftsteater uppföra "av amatörer skrivna och spelade" teaterpjäser om livet i vårt samhälle i gången tid.
Av en ren tillfällighet fick föreningen samtidigt reda på en del handlingar ur den spårlöst försvunna "Petalax Bykiston". Dessa handlingar jämte handlingar från olika arkiv och även från enskilda gårdar har under de gångna åren utgjort underlag för texter och händelser runt vilka teaterverksamheten kretsat.
Pjäsnamnet Bykiston eller Ur Bykiston var från början ingen självklar benämning. Men ingen kunde heller komma på något lämpligare namn, så det första året blev det Bykiston utan nummer. Ingen hade då kommit på tanken att det skulle bli någon fortsättning, så numret 1 sattes dit i ett senare skede. Under de följande åren fördes det livliga resonemang som nya namn, men någon enighet om ändring nåddes ej. För att få någon rätsida i saken infördes då numreringen två, tre o.s.v.
Som motivering för att årligen ha nya namn på den pjäs som framfördes, påstods att allmänheten/publiken annars kunde få den uppfattningen att det hela tiden var samma text och händelser som visades och att en ny benämning skulle vara "publiklockande".
Under de senaste åtta – nio åren har det aldrig resonerats annat än, vilket nummer blir det i år. Sommarteater-följetongen Ur Bykiston har numera blivit ett begrepp, såväl bland de medverkande som bland den trogna publik som årligen ser föreställningarna.
Arstu i inköpsskick 1980.