Texten bygger på kapitlet ”Kyrkan” av Börje Svenns i Petalax historia I 1982.
Om Petalax kyrka
De tidigaste uppgifterna som finns om Petalax är att byn tillhörde Korsnäs kapellförsamling, som i sin tur var en del av storsocknen Närpes. I mitten av 1300-talet hade Närpes egen präst och kyrkoherde. Vid den tiden tillhörde hela kuststräckan från Petalax och Bergö i norr till Sideby i söder Närpes storsocken.
I praktiken gick Petalaxborna i kyrkan i Korsnäs, men kyrkvägen var lång och kändes besvärlig. År 1801 skickades därför en vördsam anhållan till det Kundliga Majestätet om att man skulle få bygga en kyrka och avlöna en egen präst i Petalax, även om församlingen inte skulle bli stor. Anhållan avslogs.
Redan 1805, innan den första anhållan om kyrkobygge till Sveriges konung var aktuell, hade ett ”bönehus” byggts i Petalax. Man behövde nämligen inte tillstånd för att bygga ett sådant. Senare fick man lov att använda ”bönehuset” som kyrka.
Foto: JB 2012
Petalax kyrka byggdes alltså 1805 och är en träkyrka med korsformig grundform. Den byggd i nyantik byggstil, som var vanlig i början på 1800-talet. En speciell detalj är att kyrkans fönster består av blyinnefattade glasrutor. Tornet på kyrktaket byggdes först 1832 och blev 12 alnar högt. Tornet täcktes med spån och avslutades med ett tre alnar högt träkors ovanpå ett litet klot. Kyrkan målades ursprungligen röd, men 1898 byttes färgen till gul. Vid en renovering 1954 återgick man till den ursprungliga röda färgen.
År 1815 bodde enbart 514 personer i Petalax. Det var mycket dyrt att bygga en stor kyrka då kostnaderna skulle delas av alla. Alla hemman tog lika stor del i att anskaffa virke till kyrkbygget, men då det gällde kontanta utgifter fördelades enligt hemmanens mantal. Det har berättats i byn att man vid den här tiden fiskade med gemensam not för att sälja fångsten och få pengar till den spik som behövdes för att bygga kyrkan.
Nathanael Rönnblad från Pörtom anlitades som byggmästare. Han skulle övervaka bygget, men byborna i ”gamälbyin” skulle själva se till att det fanns tillräckligt mycket arbetare. Virket införskaffades gemensamt av byborna. En intressant detalj är att Nybyborna inte deltog i kyrkbygget, men senare betalade andelar så att de ”löste in sig” i kyrkobyggnaden.
Innan klockstapeln byggdes användes en enkel klockställning i trä. Klockan som användes där var gjuten i Stockholm 1812 av S. A. Bremer och den är den nuvarande lillklockan. Klockstapeln i Petalax började byggas 1832 och byggmästare var Henrik (Heikki) Kuorikoski från Kaustby, som tillhörde en kyrkbyggarsläkt. Klockstapeln målades inte röd som kyrkan, utan gul. En större klocka, gjuten i Luvia av Michael Rostedt, inköptes 1837. Det här är den nuvarande storklockan. Ännu i dag finns dessa två kyrkklockor i Petalax. Ringningen är numera automatiserad.
Snickaren Isac Österholm, även kallad Pytjon, som bodde i Nyby anlitades 1869 för att omarbeta den prydnad som då fanns runt altartavlan i kyrkan. Den ursprungliga altartavlan var liten och hänger i dag inne i sakristian. Bakom den står det att den är skänkt till Petalax av Johan Renström år 1810. Troligen fick Österholm, som också var en omtyckt allmogemålare som ofta dekorerade möbler, i uppdrag att samtidigt måla en ny altartavla. Det är den här altartavlan som finns framme i kyrkan i dag.
Mellan 1959 och 1973 användes dock en annan altartavla som föreställde Jesus och Maria Magdalena, en kopia av Albert Edelfelts berömda målning. Tavlan målades av Daggie Wallensköld-Lindeman på beställning av församlingen. Då kyrkan renoverades 1973 beslöt man sig för att återgå till den gamla altartavlan. Kopian av Edelfelts målning finns i dag i församlingshemmet. Predikstolen grundmålades 1826, antagligen i de färger den nu har.
Fattiggubben som är fäst vid lånemagasinet utanför kyrkan är gjord 1860 av snickaren, skräddaren och spelmannen Johan Bergman, kallad Dal-Jåss, från Pörtom. Bergman gjorde fattiggubbar också till Pörtom, Malax och Solf. Idén med fattiggubbarna var att de fungerade som sparbössor, så att man samlade in pengar åt fattigt folk.